Pauline Snoeijs Leijonmalm, professor i marinekologi vid Stockholms universitet, var med på den första etappen av fem under polarexpeditionen MOSAiC. Ett starkt minne är när den tyska forskningsisbrytaren RV Polarstern förankrades vid ett isflak för att driva med packisen i Norra ishavet under ett år.
Efter 389 dagar avslutades den största Arktisexpeditionen genom tiderna. Under måndagen den 12 oktober återvände den tyska forskningsisbrytaren Polarstern till sin hemmahamn i Bremerhaven.
Salar Karam, doktorand i oceanografi vid Göteborgs universitet, deltar i den femte och sista etappen av Arktisexpeditionen MOSAiC som leds av Alfred-Wegener-Institut. Under drygt en månad har han samlat in data för att ta reda på mer om uppvärmningen av det arktiska djuphavet. Salar Karam är den enda svenska MOSAiC-forskare som både fått uppleva två veckors karantän i Tyskland, ett besök till Nordpolen och forskningsexpeditionens ettårsdag.
Regeringen publicerade nyligen Sveriges strategi för den arktiska regionen. Som en av de åtta arktiska staterna vill regeringen stärka Sveriges engagemang i Arktis och bidra till att utvecklingen sker på ett fredligt och hållbart sätt. En av prioriteringarna i den arktiska strategin handlar om att Sverige ska ha en ledande position inom polarforskning.
Elva forskare från Stockholms universitet och Göteborgs universitet ska delta på en expedition till Östsibiriska arktiska havet där de ska studera utsläpp av växthusgaser från tinande permafrost, något som kan påskynda den globala uppvärmningen. Expeditionen är en del av International Siberian Shelf Study (ISSS), ett svensk-ryskt samarbete som sträcker sig femton år tillbaka i tiden.
Polarforskningssekretariatet stöttar fem forskningsprojekt inom den årslånga Arktisexpeditionen MOSAiC och totalt deltar nio forskare knutna till svenska universitet. Salar Karam, doktorand i oceanografi vid Göteborgs universitet, förbereder sig nu för att delta i den sista etappen av forskningsexpeditionen.
Patric Simões Pereira, postdoktor vid Göteborgs universitet, är nu på väg tillbaka från den internationella forskningsexpeditionen MOSAiC där han under sex månader studerade halogenerade organiska föreningar.
Under nästan 19 veckor deltog forskningsingenjören Adela Dumitrascu på världens hittills största polarexpedition MOSAiC i Norra ishavet. Under expeditionen tog hon prover på snö, is och vatten för att förstå processerna kopplade till växthusgasen halokarboner. Nu är hon tillbaka i Göteborg och där fortsätter arbetet med att analysera data och skriva vetenskapliga artiklar.
MOSAiC-expeditionen har ställts inför logistiska utmaningar på grund av coronaviruset men är snart redo för nästa fas. John Paul Balmonte, forskare i vattenekosystem vid Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet, befinner sig för närvarande i karantän i Tyskland och är snart redo att börja sin transit med till det tyska forskningsfartyget Polarstern.
Adam Ulfsbo, forskare på Institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet, genomför sin fjärde expedition på det tyska forskningsfartyget Polarstern – denna gång inom världens största Arktisexpedition MOSAiC.
Anders Torstensson, forskare på Institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet, är en av de MOSAiC-forskare som befinner sig på det tyska forskningsfartyget Polarstern som just nu ligger infrusen i ett isflak i Arktis. Dagarna präglas av ett intensivt arbete. Anders Torstensson vill få med sig så mycket data som möjligt för analys i Sverige.
Sveriges nya Arktisambassadör Louise Calais besökte nyligen Polarforskningssekretariatet i Luleå för första gången. – Jag är otroligt glad över att ha fått det här uppdraget som känns meningsfullt och angeläget. Att få komma in i denna värld av kompetenta och engagerade experter är en ynnest. För mig är det en naturvetenskaplig bildningsresa, säger Louise Calais.
Christina Fröjd arbetar sedan 20 år tillbaka som lärare på Bruksgymnasiet i Gimo norr om Uppsala, där hon undervisar i kemi, biologi och naturkunskap. Hon fick Polarforskningssekretariatets lärarstipendium 2015 för att delta i en forskningsexpedition med isbrytaren Oden till Norra ishavet och Petermannglaciären.
Avsmältningen av havsisen i Arktis och den snabbare smältningen av Grönlands istäcke är två framträdande miljöförändringar som kan påskynda en framtida höjning av havsnivån. Forskare arbetar därför på bred front för att bättre förstå mekanismerna bakom den smältande isen och vilka konsekvenser det kommer att få.
Ryderexpeditionen som pågick under augusti och september 2019 omfattade såväl marin som landbaserad forskning med det övergripande målet att få en bättre förståelse för hur klimatet påverkar den känsliga miljön i Högarktis. Chief Scientists på Ryder 2019 var Martin Jakobsson och Larry Mayer. Båda var mycket nöjda med expeditionen där de lyckades ta sig till tidigare outforskade områden.
Fredrik Dalerum, docent vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, leder en forskargrupp som deltog på sommarens expedition med isbrytaren Oden till Ryderglaciären i nordvästra Grönland. Gruppen består förutom av Fredrik också av Karin Norén och Johannes Måsviken, lektor respektive forskarstuderande vid samma institution. I ett forskningsprojekt studerar de hur arktiska arter och ekosystem påverkas av klimatförändringar.
Hösten 2019 spenderade Mats P. Björkman, forskare i ekosystemvetenskap vid Göteborgs universitet, två veckor vid den nya kanadensiska forskningsstationen Canadian High Arctic Research Station (CHARS). Forskningen skedde inom ett utbytesprogram mellan Sverige och Kanada.
Glaciärer som slutar där det finns vatten, som fjordar eller öppna kustvatten, förlorar massa genom så kallad frontal ablation, vilket är det gemensamma namnet för processerna isbergskalvning och undervattenssmälta. Under den senaste expeditionen med isbrytaren Oden till Ryderglaciären i norra Grönland undersökte forskare frontal ablation med hjälp av bland annat time lapse-fotografering och LoTUS-bojar.